pratbubblan.blogg.se

2014-02-26
17:17:00

HÅLLER VI PÅ ATT SPÅRA UR (på tal om skidåkning) ?

 
Följande är en dialog mellan Grevinnan "Terro Von Finans" och hennes guldklimp "Slugi Von Finans".

- Jag vill ha en ny pol mamma.

- Men lilla vännen, vi kan väl inte skaffa en ny pool bara sådär....!? 
Du vet väl att alla barn får inte växa upp med en pool, överhuvudtaget?

- Nej precis mamma! Det är ju det jag menar. Om vi skaffar en ny, så kan ju alla ha glädje av den!

- Hur menar du nu?

       ...

Ja, hur menade Slugi nu?

Idag satt jag med min frukost som består av tjugo olika fågelfrön, en grön smoothie och nybryggt kaffe med en skvätt vatten i (minimjölk - samma sak). Till min frulle skummar jag igenom dem senaste uppdateringarna på facebook. Bara för att inleda dagen med att se hur andra äter sin frukost eller att jag råka läsa en bildigt förklarad text om hurvida deras barns avföring ser ut idag.
Faktiskt sant.
Jag lyssnar på P4 Blekinge i bakgrunden - mestadels för att jag slipper all reklam, jag får veta vilka teaterföreställningar som närliggande kommuner satsar på (som jag ändå aldrig kommer att se), men också för deras varierande spellista.
Så hör jag följande nyhet som nästan får mig att sätta chiafröna och den gröna drinken i halsen:

Vasaloppet kan eventuellt bli inställt för första gången.  Detta pågrund av för många plusgrader i början på veckan - så den snön som ligger på marken kan smälta bort och då måste man simma med skidorna om man ska kunna ta sig igenom hela loppet. Jag kom utsökt att tänka på hur man kunde rädda hela evenemanget genom att helt enkelt döpa det till:

Vasa-doppet.

Kanske jag tolkar det hela på ett mycket felaktigt vis. Kanske är det inte alls så att en effekt av den globala uppvärmningen var det som P4 mellan raderna rapporterade om. Kanske är det bara en slump - att just i år kan man inte åka skidor från Berga By i Sälen till Mora i Dalarna.  Kanske är det bara så och jag ska vara tyst och fortsätta scrolla bland mina vänners status uppdateringar på min smart-telefon. Eller så blev jag så upplyst av nyheten, trotts att dess syfte inte var att få mig att tänka på isbjörnarna på nordpolen, att jag helt enkelt var tvungen att skriva något om det.

Jag valde att falla för den senare frestelsen. Inte bara för miljöns skull men för att jag blev nostalgisk igår när jag såg ett youtube-klipp från nitti-sju, med ett avsnitt från musikprogramet "Voxpop" och jag har tänkt mycket på hur fort vår tillvaro har förändrats senaste åren.

En generation sa en gång att : "Det var bättre förr..."
Den yngre generationen svarade: "Äsch ni är bara gamla och behöver acceptera att utvecklingen går framåt."

Jag var den där yngre generationen - som tyckte att dem som yttrade sig om dagens ungdomar var gamla tanter och gubbar med senildrag vars höjdpunkt i veckan var pannkaka efter ärtsoppan på Torsdagar - och som borde lära sig att gilla läget.
Som borde prova på att dra ner en Coca Cola i strupen, lära sig skicka iväg ett sms samtidigt som dom matade sin Tamagotchi och lyssnade på Limp Bizkit.
Varför skulle dom vara emot utvecklingen så mycket tänkte jag. Menar, Destinys Child och Vangaboys var hästlängder bättre än Blondie och ABBA all together.

Ja! Så resonerade min infekterade tonårshjärna. Jag tänkte att livet var härligt (inte YOLO). Pommes till lunchen i stället för den tradiga jävla skollunchen. "- Vi drar till hundratju`ettans!", hette det när klockan närmade sig tolv och lokala gatuköket verkade mer lockande än matsalen.

Då hade jag inte så svårt att hänga med i teknologin. Fick väl min första mobil när jag gick i nian. En tegelsten med block-bokstäver och grönt bakgrundsljus. Nokia - connecting people. Sjukt smart uppfinning. Missade man bussen kunde man alltid skicka ett meddelande....till en kompis. Till ens föräldrar gick inte att skicka. Dom hade inga mobiler. När dom väl skaffade sig så hade vi lärt oss både mms:a och besöka det stora kusliga Internetet på "nallarna". Det var kusligt för ingen förstod vad det skulle kosta om man råkade använda det. Vi fick internet på datorerna i skolbiblioteket. Man kunde skriva ut idolbilder på Leonardo Dicaprio om man var snabb, innan biblotekarien hann se vad vi skrev ut. Sen kunde man spara slanten man tänkt lägga på en planch från filmen "Titanic". Hemma tog bläcket i skrivaren slut innan det ens hunnits sättas i. Plus att man fick skriva upp sig på en lista och "boka" tid för när man ville sitta framför skärmen. För telefonlinjen skulle kunna vara fri att ta emot samtal. Sen ett jäkla brusande när den kopplade upp sig. Och helvetet som uppstod när någon skulle ringa ett samtal och man hade två minuter kvar innan den uppbokade stunden var klar. Jisses. Snabbmat var ett undantag - och något lyxigt. En gång körde pappa mig och mina bröder hela vägen till Ronneby för han ville vi skulle besöka en restaurang som severade omtalade hamburgare. Det var ett Mc Donalds. HAHA Kom ihåg att han var sur att man fick vänta sålänge. Kanske inte så konstigt när varenda päron till farsa och apelsin till morsa i hela blekinge skulle dit, och prova sig på den nya sortens burgare. Andra visor blev det när dom byggde ett Mc Donalds i Karlshamn. Då slogs vi om få följa med när pappa skulle till Synsam. Kanske gjorde han ett stopp på "Donken" om vi tjatade tillräckligt länge?!

Vi befann oss mitt i en "uppväxling" i industrisamhället. Man körde i tredje växeln kändes det som, men nu la man i femman. Ingen paus i fyrans växel - vi var miljösmarta - tänkte man. Moderna. Hängde med.
(Referensen är från min körskolelärare som tjatade om hur man skulle växla från trean efter en jävla massa gasande och direkt till femmans - för att minska onödiga utsläpp.)

Men det var ju det. Idag kom jag på mig själv tänkandes det jag lovat mig själv att aldrig tänka. När jag satt i mitt Feng Shui-kök och tuggade tråkig havregrynsgröt och för-löskokta ägg. Tanken som drabbade mig var: "Det var bättre förr."
Jävla skit!!  Jag skulle ju aldrig tänka så. Min tur att längta efter pannkaka nu eller?! Va fan...

Jag blir bara ledsen att isbjörnarna inte har några isblock att simma till, att orangutangerna inte har någon regnskog att bo i, att en plattskärm är vanligare i ett hem än att sällskapspelen har en given plats i bokhyllan. Att is-polerna smälter men att Grevinnan Terro Von Finans hellre köper en ny bad-pool till Slugi än lyssna på vad han verkligen försöker säga. Han vill inte ha en pool med klor och blått vatten i, utan en sån som finns på norra och södra jordklotet.

Alltså: Jag är ingen "miljö-människa".
Jag är ingen "Greenpeace`are".
Jag är ingen "hej-babbe-ribba-maskros till middá".
Jag är ingen "Save the world" (mer än att jag gillade Swedish House Maffias version av det hela)
Jag är ... och så vidare inom temat.

Men jag är medveten.

Och det skrämmer skiten ur mig...!

Men jag tror på dagens ungdom. Jag jobbar ju för sjutton med den. Slugi är slug. Han fattar.
Men hans mamma, Grevinnan. Hon borde lyssna lite bättre. Höja blicken från Iphonen och vara en bra förebild.
Kanske besöka nästa miljöstation tillsammans med sin guldklimp och visa vad hon kan och vet. För visst vet hon.Hon ska bara förmå sig att visa det också. Så att Slugis namn kan fortsätta vara Slugi och inte Not-Dugi.
Våra ungdomar behöver förebilder. Jag måste vara en sån. Typ som Leonardo var för mig. Men låt oss inte göra oss kända efter låtit jorden skjunka - liksom Titanic. Låt oss bli kända för att vi stoppade upp en alltför skrämmande utveckling.

Och låt huttiga människor åka Vasaloppet många gånger till framöver! :)

Pssst...Jag vill inte framstå som en moraltant med pekpinne. För jag vet mycket lite om ämnet, dels så märktes det eftersom jag fått googla följande ord:

- Isbjörnar
-  Vasaloppet
- Musik under 60/70/80-talet.
- Samt hur man stavar till Tamagotchi, Feng Shui och Nordpolen. Inte två O i Nordpolen!

HAHA x)
 
Sincerely Yours.
2014-02-07
19:39:00

Populärast just nu: Miss Fredag med sitt stora krus av fördelar!

 
 
Vill idag försöka klargöra, i mitt skadade Svensson Svensson-  huvve varför Fredag blivit veckornas babe-magnet!

Om man backar bandet sisådär x-antal hundra år så var Söndag den dag som flest längtade efter. Vilodagen. Dagen då man kunde lägga sig på träbänken och fisa högt och högre makter ansåg att det var tillåtet.
Sedan vill jag nog tro att Lördagen var den som blev mest efterlängtad - karameller i glasskålar, främmat på eftermiddagen med en härligt torr kanelbulle till fikat.
Men nu får Lördag så snällt gå åt sidan - för vi har en ny stjärna på veckomenyn som slår dom andra dagarna med hästlängder .
Låt mig få presentera, inte helt otippade:

FREDAG.

Aldrig förr har Fredagen tyckts dominera våra stressade veckosjälar så mycket som den gör idag.

Men denna redogörelse är som vanligt när jag skriver, inte baserad på SIFO-undersökningar eller intervjuer av grannarna.
Utan det är nog mer mina egna värderingar av denna dag,  som kommer framkrypandes mellan raderna. 

Slutsatserna är dragna ur mitt egna liv som så många gånger förr.
Detta är ingen rätt eller fel - analys. Detta är en bara en simpel - "Hur jag tror vi resonerar" -  innan och under veckans populäraste dag. Fredagen.

Jag måste få detta ur mig innan jag börja spy Estrella chips och utsöndra Coca Cola kaskader över hela mitt alltför oanvändna tagnetbord.

Måndagarna får hänga ihop med sina vänner Tisdag, Onsdag och Tordags -  för dom är ungefär lika poppis.
Men faktum är - att ju nämre Fredag du kommer desto mer snällt finns det att säga om dagen du är på.

Exempel på konversationer på en arbetsplats som är relaterade till ämnet:

Måndag: - Vad gjorde ni helgen?
En aningen tung och repeterad frågeställning, som du utbyter tillsammans med dem kollegor som du byter kaffefiltret ihop med. Varav ditt svar till kollegans utlägg om helgens förträffligheter, ofta är följt av ett krystat "Mmmhum, trevligt!" Men inte för att du inte bryr dej, men för att du får flashbacks till hur skönt det kändes i fredagskväll och hur mycket du längtar dit just nu. Redan.

Tisdag: - Vad ska ni göra i helgen?
Genom att prata om dess existens känns den nämre.

Onsdag: - Snart Fredag.
Ett plågsamt men ändå skönt konstaterande. Plågsamt för du vet att endast halva tiden dit har gått. Skönt av samma anledning.

Torsdag: - Bara idag kvar - fredag imorron!
Du lurar dig själv att palla med en dag till. Detta underlättar kopiator-häng och byte av häftmaskinens metall-clips. 

Fredag: - Fredaaaaagsmyyyyyyyyyys!!!! 
Hörs över hela kontorslandskapet, iklädd sångfågelröst. Din effektivitetsnivå är lika med noll eller hundra...beroende på om det påverkar hur dags din hemkomst blir eller ej.


Jag blir smått suspekt till varför denna veckodag har börjat spela så ofantligt stor roll i vår
vardag.
Är allt chips-reklamens fel?
Eller är det vår mentala överlevnad, när vi mitt i veckan har för mycket att hinna med på jobbet?
Eller hemma i köket, när vi nästan vill drämma sleven i diskbänken för att all energi runnit ur oss och det är ärtsoppa över hela dig!?

Redan på måndagen längtar man...snart fredag...snart fredag..
Vad är det som händer på Fredagen egentligen?
Detta måste klargöras.
Så här följer en, enligt mig - "Good reasons  to love Swedish Fridays"

1. Vi har slutat jobba för veckan - No more prestationsångest inför morgondagen, no more running ärenden som allri tycks ta slut, no more tasks att bocka av på to-do-listan, no more krystande smalltalks i kön till kaffemaskinen
- Just you and your sofa making out till På spåret!
 
2. Vi kan tjocka oss i soffan - And get away with it. En snabb kvävning av chips, dipp och godis i halsen är HELT okeyad med det övriga folket i vårt avlånga land. No bad-guilt. At all.

3. Vi kan sitta fast mellan soff-dynorna på obestämd tid -  Utan ställa alarmet på 04.30 och snoozen en timme framåt. Vi kan helt enkelt däcka i vår egen svullning.

4. Vi kan använda fin-porslinet  - Ett snoffsigt glas vitt, rött, plaskvått eller sött you name it, utan dåligt samvete - för det har vi ju förtjänat! Våga inte tänka något annat.

5. Vi kan kolla på dålig tv-underhållning -  För egentligen skiter vi i vad tv:n rullar - sålänge vi kan hålla i finglaset och smaska på något saltigt under tiden.

Detta var bara några av godsakerna som inträffar efter klockan sexton noll-noll vareviga fredag.
Nu är det ju såklart överdrivet och en aningen skrivet i rent underhållningssyfte - men tror nog man kan känna igen sig en del.
Med all rätt. Vi jobbar ju röven av oss fem dagar i veckan för att kunna få uppnå renodlad vardagskärlek var sjunde veckodag.
Fredag- I love you! Forever I suppose.  Du har en kraft som inte många andra dagar besitter. Alltid lika glad när jag når fram till dej.

Men vilken dag blir nästa vecko-hit?
Jag skulle vilja älska Måndagar -  där har minsann Reklam Sverige något att bita i!

Glöm ej. Alla dagar har sin charm!
But nothing beats Friday!

Yours forever.
2014-02-07
19:16:00

Att vara naken i regnet eller stå på sig ett leende.

 
Detta med att skaffa barn.
Touchy-subject.

Alla kan inte. Alla vill inte. Kanske en kombo av det.

Finns flera anledningar till varför ämnet kan upplevas som sjukt ovälkomnande att prata om i vissa situationer.
Kanske är du och din partner av samma kön. Kanske har du ingen partner men är galet bäbis-sugen. Kanske du har en partner men ni är okapabla till att rent biologiskt kunna fortplanta er tillsammans. Kanske kan du, men du vill inte skaffa barn helt enkelt.

Nedan följer ett av många scenarion som kan utspela sig om du är som mig, tjugoåtta år men inte gravid på långa vägar.  Det är delvis helt påhittat men samtidigt inte, typ mixat med mina och nära bekanta som upplever barna-frågan som oehört påfrestande.

Du kanske har everything going for you: Trygg-i-sig-själv-partner, inkomst, drömhuset, fantastiska vänner, byhålans trognaste hund och senaste tapeten i köket med kromade texter på fondväggen saying "Catch the moment before its too late".
Ändå står du där och känner dej misslyckad för du har inte ett mirakel hängandes på armen.
Din skäggiga och numera jobbiga farbror (som du egentligen älskar över allt annat) niper dig i kinden med sina snus-fingrar, armbågar dej i sidan och klämmer ihop ena ögat så det gör ont att se på, och ställer sedan frågan du lärt dig att avsky påsistone:

- När är det dags för dig då?

Svaret som bubblar upp likt en vulkan under sina mest aktiva sekundrar men som dämpas likt en
ringande mobil mitt i begravningscermonin.

Du vill svara, nej du vill skrika och stå pall på platsen:
-SKIT I DET GUBBFAN! THATS MY BUSINESS! CAPISH?!
Men det gör du inte. På med jättesmajlet som clownerna från Circus Scott lärt dig uppträda med, och visa respekt för hans så välmenta fråga. För vi vet att frågan är av den snälla arten. Fastän det inte känns så. Fastän varenda tårmuskel knyter sig och du vill spricka i ett svårhanterligt skrik.

Självklart upplever vi det olika. En del har förhoppningsvis passerat fejk-leenden och vet hur man ska handskas med situationerna. Kanske ärligheten varar längst, säga som det är, berätta hur hjärtat värker varje gång du ser något som är under en och femti-långt. Hur du varje dag våndas över att du bara bli äldre och hur dina äggstockar snart plockar ut sin rätt till pensionärsvila.
Kanske är det lättast?
Kanske din farbror sluta ställa den obekväma frågan då. Kanske han istället lägger fokuset i era samtal på höja dig i det du har going for you - och inte din oförmåga att skaffa små fotsteg till tjocka släkten, att älska och prata brett och öppet om.  

Men vad hindrar mig? Kanske att jag inte vill att någon ska tycka synd om mig.
Att dom tittar på mig med pitty-eyes och ser mig som ett stort sand-ur vars innehåll snart runnit klart.
Eller kanske jag inget säger för om jag gör det så öppnas jättevattenkranen och ingen kan stänga av mig.
Lika bra bré på leendet och bemöta farbror på den nivå han befinner sig, tänker jag.

Säger inte att alla har det såhär. Jag har det såhär.
Bitvis och bitvis inte.
Mina vänner tillexempel - dem är av den bästa sort.
Dem vet hur mycket jag älskar kids. Deras kids. Dem vet att jag av kärlek tittar på deras småliv och inte av bitter avvundsjuka.
Att jag är lycklig å deras vägnar. Att jag vill dom allt gott. Dem vet att jag längtar. Dem står ut med min längtan utan att för den sakens skull inte skylta med sin egen lycka över att ha lyckats. Det är jag himla glad för.

Jag ska nog börja säga som det är när jag blir nypen i kinden nästa gång. När snus-smaken från fingrarna nästan sätter sig i MITT tandkött. Jag ska nog bara svara:

- "Ja du, när jag hittat en partner som jag känner är rätt så ska jag se fall äggstockarna plockat fram virkningen eller ej. Så får vi se vad det blir av det hela!"
Och ge min farbror en kram - för han vet ju inte bättre om vad jag tampas med.

Yours forever.