pratbubblan.blogg.se

2014-08-31
20:30:10

Den rutinerade flytterskans update - kanske rena dyngan!

 

 
Datorn har cirka trehundrasextiotvå virus i sig, samt lika många inkommande. Ikväll har fingrarna inte tiden på sin sida. Dom får snällt tacka nej till fingervalsen och istället välkomna den hysteriska houserytmen. I ett snabbt tempo ska jag försöka få ner en text som får dej att dra på smilbanden. Utan hjälp av en fiskekrok i vardera kind, ihopknutna med en fiskelina som drar åt ett varsitt håll. Men jag får skynda. Innan datorn säger tack och adjö - och ifrån mig dö.

Jag sitter i min nya vind. Det är söndag. Regndropparna har intervallträning på mitt snetaksfönster. Dom rinner sakta, snabbt, sakta igen och sedan kommer ösregnet. Då rinner dom inte ens. Då forsar dom ner, över det vackra fönstret. Jag spelar Joss Stone. Denna vackra kvinna med en röst som skänkts henne från ovan. Hennes texter handlar kärlek. Rakt igenom. Hon är lite som jag. Svag för kärleken när den är i hennes liv, men kaxig som fan när den inte är besvarad. Det pendlar mellan "I love you" och "Go fuck yourself". Tvära kast. Skönt att andra också fått uppleva känslan av att kastas runt i denna tvättmaskin av emotions. Och skönt att någon kan sjunga om det. Lika skönt som det är att kunna skriva om det.

Jag har semester i ca fyra veckor. Från och med igår. Jag har börjat den med inställningen att landa i mitt nya hem. Inte fly det. Inte undvika det. Utan känna in. Gnugga skinkorna i soffdynan. Supa in doften, som är speciell för just detta hem. Inte facebooka på mobilen samtidigt som jag kollar på tv. Vara fokuserad på en sak i taget. Njuta. Vara mindfullness:ens drottning. Går sådär.
Jag mixar gröna drinkar, kollar på American Hustler samtidigt som jag spelar musik och skriver på mitt nya inlägg. Som sagt. Sådär.

Vill få ner något som beskriver min flytt. Som fyllt mitt schema dagligen, senste tre månaderna. Som gjort att jag missunnat mina vänner min fullständiga närvaro. Som gett mig mardrömmar, i form av en kastrullätande flyttkartong. Ser ni den lika tydligt som jag? Den har etsatt sig fast i min minnesbalk. Lite som kak-monstret, fast utan den blå fluffiga pälsen. Utan kakorna. Istället med stål och aluminium i käften. Picture it!

Jag flyttar ofta. Senaste elva åren har jag flyttat i snitt 1,1 gånger per år. Nej det är ingen korrekt siffra. Det är nog 1,3 gånger. Men vem räknar? Jag är lite av en mästarinna på att flytta. En rutinerad flytterska. En sån som wrappar in sina vin och övriga dricksglas snabbare än du hinner fråga "vart ska du flytta?". En sån som slutat skriva vilken kartong som tillhör vilket rum. En sån som packar allt annat än graciöst. En sån som lärt sig att minst fem glas stryker med i en flytt, hur jävla nogrannt du än bär och packar dom. En sån. Men denna flytten tog onormalt lång tid. Varit lugn i att det löser sig. Nästan så lugn att jag stod dagarna innan utflytt och var halvklar. Men så steppar familjen in. Dem som vet. Precis hur jag är, hur jag funkar, hur jag naivt drabbas av tankar som "Det hinns med en annan dag". Mamma pekar, dominerar, ger order, slänger med välkända flytttermer, är logisk, lugn och framför allt hjälpsam ända in i det sista. Och nu är jag färdigflyttad. För denna gång. Tack mamma!

Från ett hyreshus på över hundra kvadrat meter till en tvåa på femtiofem, till en vind vars kvardratmetrar kan sänkas till centimetrar. Det har vatt lite att sortera ut. Våndades över att behöva göra mig av med så mycket. Grät över en del prylar som jag haft i många år, som nu ska pryda någonannans vardagsrum. Kände på dom en sista gång med mina fingrar. Svor en ramsa över att vara så sårbar. Att en plåtburk med rostiga kanter kan framkalla så många känslor!  Men det är väl storyn bakom, som gjorde att jag tyckte skrotet var så satans fint. Gjorde mig av med ett par ljusstakar som jag köpte i Thailand när jag var tjugotvå. Jag pussade dom ömt och sa "Ni är ändå så förbannat fula", och la dom varsamt i "skänka bort"-högen.
Ni kan ju tänka er vilken tid det tar att flytta om man ska pussa hälften av sina saker. Sedan ge dem en individuell förolämpning, innan man släpper dom för gott. Det tar tid. Ungerfär tre månader lång tid.

Jag har bott i hus. Två plans. En plans. Med källare och utan källare. I etagelägenhet och vanlig lägenhet. I studentlägenhet och på en vind. Nu sitter jag i min vind. Charmigt. Gammalt. Billigt och bra. Ny start. Ny matta. Ny säng. Samma kassa platttv med ett tunt rött streck, som går från ena långsidan till den andra. Jag är förbannat nöjd med hur det blev här. Jag har bott här i knappa veckan. Jag känner mig hemma. Jag känner mig tillfreds. Jag är ta mig fan lite lycklig. Spelar min jazz och dansar runt. Fixar med mina gröna drinkar, vattnar mina krukväxter, samma växter som jag gör smoothies av. Tänder värmeljus som sätter extra charm på mina kvadratcentimetrar.

Jag har gått mina agressiva powerwalks i det ösiga regnet. Kommit hem och luktat nerdränkt katt. Tagit en lång dusch. En dusch som ligger mellan min och grannens ytterdörr. Japp, det stämmer. Jag får gå ut från min ytterdörr, svänga vänster runt ett hörn, passera grannens ytterdörr, svänga höger igen och ta andra dörren till höger. Där inne är min dusch. Jämnte i en annan dörr är toaletten. Pitoreskt, enkelt, charmigt och unikt. Jag riskerar att närsom helst trilla ut ur duschen och springa rakt in i grannens kompis. Ni vet den som kommit på besök. Som ville ha kaffe med bulle, och inte en halvnaken grannflicka springandes i korridoren, vars handduk är alldeles för liten.  Frågan är inte om det kommer att hända, frågan är när.

På en vind är det omöjligt att hålla en stabil temperatur. Lyser solen så svettas du likt en pungråtta, som fått reda på vad den kallas i folkmun. Regnar det så fryser du likt en pungråtta som rakat av sig all päls för att inte bli igenkänd - nu när den fått reda på vad den kallas av andra. Med andra ord. Antingen svettas du - eller fryser. Gör man det senare, så får man kura ihop sig ordentligt med plädar, varmt te och fårtofflor. På tal om fårtofflor! Mina gamla fick jag ge upp. Efter att dem nästan gått upp i rök! Det fina, fluffiga och gammelrosa paret som jag skulle tvätta när jag var nyinflyttad i min förre detta tvåa. Jag tvättade dom. Check. Jag torktumlade dom. Inte check. Dom krympte till storlek "baby". Och luktade grillat lamm.
Jag sparade dom omsorgsfullt. Kanske kunde dom töjas ut om jag hängde upp dom i badrummet på obestämd tid, med en stor sten i? Inte alls. Omöjligt. Dem fick jag ge upp när jag sorterade saker att behålla slash inte behålla. Jag la dem i en klädeskasse tillsammans med andra kläder som ska få pryda någon annans kropp. Jag pussade dom förväl och sa att dem var det skrynkligaste och mest illaluktande kreatur jag någonsin haft på mitt badrum. Fri tolkning!

Min mormor. En vacker varelse med anor i ansiktet, från trettiotalet. Hon har flyttat oftare än någonannan jag känner, och troligtvis kommer att lära känna. Ihop med pick och pack. Ny destination. Alltid lika övertygad över den nya vistelseortens egenskaper,  att kunna hjälpa henne skapa ny magi i tillvaron. Att hitta ett lugn. En ny trygghet. Ett slut på flyttandet. Flykten, kanske. Jag är likadan. Älskar min mormor. Berundrar henne, från dom svarta lockarna på huvudet till dom ömmande fötterna och dess vackra tår. Hon har min djupaste respekt. Jag dömer henne inte, i hennes jakt på lugnet. Jag är likadan. Och förtjänar samma respekt och icke-dömande. Ibland är det nog jag som dömer mig själv - hårdast. Speciellt när jag står mitt i trappan med en flyttkartong som är på väg att gå sönder i botten. Vars innehåll är påväg att spridas över två våningar i en brant spiralformad trappa. Då är det lätt att tänka, "Jag är fan dum i huvudet, varför gav jag mig in på detta?". Men tre månader senare, när jag myser till tonerna av Joss`s röst och värmeljusets skimmer som dansar i höstmökret, så ångrar jag mig inte en sekund. Då var det allt lätt värt.

Varmt välkommen hem till mig, Pungråttan - med pälsen på! (:
Kommentar:
2014-09-01 @ 19:14:42
#1: Mammiz

ÄLSKADE UNGE HA HA HA
JA :FLYTTAT FÄRDIGT HAR DU INTE . BARA FÖR DENNA GÅNGEN.
DUKTIG HAR DU VARIT PÅ ATT KASTA DET DU INTE BEHÖVER, MEN JAG FICK RÄDDA EN HEL DEL FRÅN ATT HAMNA PÅ TIPPEN.
MEN NÄR DET GÄLLER DIN MORMOR SÅ HOPPAS JAG ATT DET ÄR DEN SISTA FLYTTEN FÖR HENNE. HON KASTAR INGET MELLAN FLYTTARNA. PHU. KRAMAR FRÅN DIN MAMMIZ

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: