pratbubblan.blogg.se

 

 

 

En spricka i molnen.

En glimt ur dejtingvärlden.

Föreställ dig följande:
Himlens vackraste ängel har kallat till fest. Finaste vinerna ifrån Frankrikes mognaste, sötaste, rundaste druvor har skördats, stampats och porlats upp i härliga karaffer. Borden är dukade, blommorna snittade och lagda i kransar, i buketter och i små söta glasskålar med friskt vatten i. Maten är lagad med de allra färskaste råvarorna, tusen olika fat att plocka ifrån och där tryffelchoklad är det minst exlusiva på långbordet. Ängeln flyger omkring. Glad över det som ska ske. Gästen som ska komma. Gästen som ska kliva in genom Pärleporten. Ängeln har börjat spela musik. Genom avancerade apparater som gör att i vilket rum du än vistas i, så hör du samma sång spelas. Ängeln kan det där med bra musik. Finkläderna sitter på Ängeln - snyggaste outfiten i himlen. Sitter så att varenda "ving-muskel" på honom syns.. Glöm vita nattsärks-liknande klänningar med spetskrage. Här sitter det tight och läckert. Harpan hänger på axlen på honom och han flyger förväntansfullt omkring i ett virrvarv av spännda nerver.

Plötsligt från ingenstans hörs ett ljud utifrån Pärleporten: -"Hon är här nu, hon är här", tänker Ängeln. Han intar position. Han gör sig redo för att ta emot gästen. Porten öppnas sakta....

In genom porten kommer..

Jag..

Där står jag. Chockad över överraskingen. Jag hade ju inte förväntat mig detta när jag kom. Jag hade förväntat mig nånting helt annat. Lite som "lilla helvetet". Kanske lite döda krukväxter, dammråttor som tar sig från punkt A till B med hjälp av små vindpustar, lite Avicci musik från en Mix Megapol kanal som spelar i bakgrunden. Kanske en halvtorr kebabpizza med extra allt på, liggandes på köksbänken. Med en sunkig öl att svepa ner den med. Kanske en odör av kattkiss och hundhår i soffan mixat med senaste Axe-parfymen. Inte detta. Verkligen inte.

Här kom jag till nånting HELT annat.

Ängeln tar varsamt emot mig. Han märker inte att jag i mitt förvirrade sinnestillstånd känner mig oehört obekväm. Han välkomnar mig till festen som liknar ingen annan. Får mig att slappna av, trotts att jag fruktar att jag ska riva ner något. Vad som helst. Jag är klumpig i sånnahär sammanhang. Tappar talförmågan. Impulsiviteten ökar och avtar på samma gång. "- SKÄRP dig för jäveln", tänker jag. "Bete dig som folk", piskar jag mig själv genom att tänka.

Ängeln verka också lite nervös. Men trygg i sin roll som värd i Pärleporten. Hans Pärleport. Jag är ju gäst. Kan ju vända på klacken om det skulle va så. Om jag skulle riva ner en väggdekoration eller trilla in i nån porslinsgubbe av nåt slag. När jag kommer på det så känner jag mig lite lugnare. Jag börja slappna av och kan njuta av Ängelns goda mat och höra hans värmande ord mer tydligt.

Kvällen går och gästen är nöjdare med sin tillvaro än på mycket länge.
Ängeln kunde det dära med ställa till fest.

Eller varför inte tala i klarspråk och berätta vad jag verkligen mena.
Dejta.
Det är det jag har gjort.
Jag har dejtat.
En Ängel. En snygg sådan. Med vingar.

Och jag tänker för mig själv: "Fan, var det inte jag som hängde upp en genomblöt toalettrulle och tänkte att den torkar väl under natten", när Ängeln var hos mig senast. Jo det var jag. Pinsamt. Men äkta. Det var ju bara så mycket jag.

Men Ängeln ville ju träffa mig igen.
Det måste vara ett gott tecken.

Jag tror jag är i himmelriket.

Och jag gillar det!

Yours forever.